Elaka Metern

Idag har jag slitits mellan hopp och förtvivlan hela dagen. Fick för mig i morse att jag skulle försöka sluta röka. Sagt och gjort, det gick bra den första timmen sen rasade humöret och efter ett antal timmar gick det inte längre.

Jag tog bilen och åkte till affären.. som var stängd.. panik!!!

Åkte till nästa affär och samma sak där.

Svordomarna ljöd i bilen och jag kände att lusten till att bara rann ut.

Skickade ett sms till min f.d sambo och bad eller snarare han erbjöd sig att köpa cig när han var på väg hem från fisketuren.

Passade på att duscha hunden och även om hon älskar vatten så är inte duschen populär och hela hunden ser ut som ett slokande bananskal. Men sen blev det fart, skaka sig på matte och stänka ner hela hallen innan hon kom ut i solen. Nu ser hon ut som en pudel och det lär ju vara poppis när hon är German Shepard/ Dobermann.

Under dagen har jag också mekat ihop en av grabbarnas cyklar som ska säljas för den är för liten för mutantgenerationen.

Satte ut den på annons och väntade….

Väntade på ciggen, väntade på annonsen..

Lagade mat och humöret sinade så till den milda grad att jag började gråta.

Förbannade cig!

Vilade en stund och sen chattade jag lite. Sen ringde telefonen och någon ville ha cykeln, perfekt ju.

Sen kom det ett sms att ciggen var i hamn och bara att hämta. Allt löser sig till slut.

Vad vill jag säga med den lilla historien? Ja ni som tror att det är lätt att sluta röka kan ändra uppfattning eller så har ni aldrig rökt. Lätt är det inte och det värsta är att alla känslor som olust, aggressioner, misslyckande, tyck synd om sig själv, ger upp, skiter i allt kommer samtidigt och man kan inte hindra det. Det är ungefär som om dom har egen energi och mitt i allt detta så fokuserar man ständigt på att köpa cig och röka. Fruktansvärt hemskt är det.

Jag kan inte sluta utan hjälp i någon form det vet jag om inte förr så nu.