Skrivandets terapi

Fryser, fryser och fryser.
Nu är jag less på detta väder för jag mår inte bra av det.
Vinter och snö är en sak men detta "icke" väder är skit.

Satt nyss och läste ett gammalt inlägg jag gjort här på bloggen om män.
Det är spännande när man läser sitt eget inlägg och tycker det är jättebra skrivet och jag kommer inte ihåg hur jag fick ihop det.

Jag måste skriva och skriva mycket oavsett nästan hur humöret är vill jag få ner det i text.
Ja lite utlämnande kanske en del tycker men då kan man låta bli att läsa. Jag skriver istället för att betala dyra pengar för en terapeut.
Att skriva är terapi för mig.

Just nu i skrivande stund är humöret lite på nedgående och en del saker är jobbiga. Lusten försvinner, lusten att göra något, lusten att inte göra något. Trist när det blir så men ändå är gångerna det händer fåtaliga nu i jämförelse med vad dom har varit förut och det ska väl ses som positivt.
Jag har så mycket tankar om allt nu och ibland så får jag en ljusglimt om framtiden men sen förmörkas himlen av rädsla, ångest och nervositet och det är fan så jobbigt.

Jag skulle vilja sätta mig på en stol och bara säga: Gör som du tycker är bäst jag orkar inte bestämma längre.
Undrar hur det skulle bli då?
Måste jag vara delaktig i mitt eget liv? En konstig fråga men det kan kännas alldeles för energikrävande att behöva vara det. Får man tänka så?

Oavsett egentligen så är det snart middagsdags och jag ber till gudarna att humöret ska svänga till det bättre.

Kommentera här: