Elaka Metern

Min älskade son. 1992 var året då du gjorde mitt liv till något jag aldrig skulle ha kunnat förutse.
Två veckor för tidigt såg du dagens ljus och ingen och inget hade kunnat göra mig mer lycklig än du gjorde.
18 år har gått sen dess.
Jag är en mycket stolt morsa, du har blivit en trygg, stabil och snygg man och jag så gott som ensam har gjort dig till den du är idag men inte helt ensam för du har hjälpt till en hel del själv.
Du gick redan vid 9 månader och sen dess har det varit full fart på dig. Det är väl egentigen inte förrän nu som du lugnat ner dig och börjat fundera.
Efter din första skoldag sa du till mig : - Mamma nu har jag varit där iaf. Å med det menade du att i skolan vill jag inte gå, jag gick dit för din skull.
Föga anade du alla år du skulle kämpa med skolan.
Nu är du myndig och hela livet står öppet för dig.
Oavsett vad du väljer eller gör med ditt liv så kommer jag alltid att finnas för dig.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag vet att du har en speciell plats även i mormors hjärta.
Jag vet att trots din låga ålder har fått gå igenom mycket men jag vet också att du lärt därav.
Den viktigaste lärdomen jag tror du har gjort är att våga vara dig själv och att bli sviken stärks man av.
Har jag rätt?

Jag vill att du ska veta att du är min Diddis i alla väder och jag älskar dig så.
Hoppas du nu kommer att leva livet fullt ut, det finns nämligen inte något att spara på.
"Shipao" har bytts till flygplan
"wiwi" har bytts till pingvin
"shoploj" har bytts till choklad
Å du pratar engelska flytande.
Tänk va tiden går.
LOVE U Dennis!

Mamma