Tänker på...
En kollega som idag har den svåraste dagens i sitt liv.
Han har idag mist sin sambo i den otäcka sjukdomen cancer.
Eftersom jag inte var en nära vän till hans sambo men väl en kollega till henne så väljer jag att tillägna detta inlägg till honom.
Han har varit min kollega många år, han och jag var ner till Göteborg på en kurs, han var där min egen bodyguard.
Han har stöttat sin älskling under hela den tid sjukdomen gjorde anspråk på henne.
Han är en trygg, rolig och underbar man och jag vet hur mycket han älskade sin Mia.
Jag lider med han i denna stund och jag önskar verkligen han kommer tillbaka så jag får ge han den kramen han så väl behöver.
Jag minns när han satt på bussen och inte kunde se knappt efter att ha fått utbildning i ett visst vapen.
Mia skickade sms till han och han gav mig telefonen och sa vad jag skulle skriva.
Han kunde inte köra sin egen bil denna dagen, jag fick köra.
Jag såg en dag hur Mia skjutsade han till jobbet.
Hon såg så pigg ut.
Han är den enda jag känner som genom sitt sätt att tala kan få vilken buse som helst att göra vad som helst bara genom utnötningsmetoden.
Han är så rak, rättvis och så skoj.
Livet har inte behandlat han rättvist i denna stund men jag vet kärleken inte lämnar in oavsett vad som händer.
Fan S var stark nu och du vet var vi finns när du behöver oss.
Kram från Maria
skriven
Underbara Mia och fantastiska S! Jag älskar dem bägge två. Mia var så glad när hon fann sin S. Hon kunde tycka att hon inte var värd en sån fin kille. Jag sa det till henne flera gånger att det är du visst. Öppna upp dina armar för honom. Hon gjorde det och de var så fina ihop. Nu går mina tankar till honom och barnen. Jag tänker på honom varje dag och undrar hur han mår. Massor av kramar ska jag ge honom jag med när vi ses.
Jättefint skrivet Maria, verkligen. Kram