Elaka Metern

Igår var J här och hade med sig sin cross 450 cc en fin Honda, så där ja nu blev det reklam. Nåväl efter lite mekande med andra saker så var det dags att åka till crossbanan. 

Å döm om min förvåning när äldsta grabben, Dennis ville följa med och prova!!! Chocken har inte lagts sig ännu tror jag.

Sagt och gjort han åkte med och efter att proffset visat, ja inte jag då, hur det skulle gå till så bytte Dennis kläder och skulle starta maskinen. Denna kubik är stor framförallt när man inte har åkt annat än moppe förut så kompressionen visste vad den ville men efter ett par försök så hoppade Dennis igång den och sen bar det av. Några motorstopp och smygkörande och sen var dagens 17-åring slut!

Men det viktigaste var att han vågade och provade och jag är så stolt över han!

Detta kanske låter larvigt men då ska ni veta att denna son har i princip tillbringat all sin tid vid sin dator och varit deprimerad av största sort. Det har inte spelat någon roll vad jag hittat på så har jag inte fått någosn som helst respons men helt plötsligt.. händer detta och det gjorde mig glad, för att inte säga överlycklig.

Äran skall helt ligga hos J som lyckades få igång sonen.

Tack ska du ha!

Idag har Dennis lite känningar i axlarna och tacka gud för det med den anspänningen och rädslan som var men jag märker en stolthet, han har gjort något som morsan inte vågade och bröderna inte skulle kunna tänka sig.

Nu ska bara jag hitta en cross jag med för det är ju så kul att köra. Jag körde för många, många år sen men har saknat denna aktivitet väldeliga. Har varken haft möjlighet att ha en eller haft någon att dela intresset med men nu har jag ju det så nu är det bara att gasa på för att kunna skaffa en egen cross.

Friidrotts VM pågår och här sitter jag och väntar på att 100 meters finalen ska gå av stapeln, spännande och intressant ska det bli och favoriten är så klart Usaine Bolt. Men Pontus är fanatiker så han har suttit några timmar nu och fäljer varje gren med högaktat intresse.

Ha det gott

Maria