Elaka Metern

Fick tips på inlägg idag och ett av dom var att skriva om kärlek.
Hur svårt kan det vara?
Gigantiskt men jag ska göra ett försök.

Få - ge - ta emot
Få kärlek är underbart om jag kan ta emot den. Kan jag det? Inte nu.
Ge kärlek är så enkelt, gör jag hela tiden, eller gör jag det?

Hur oduschad som helst, kliver upp ur sängen och ser att kaffet är redan på gång och frukosten är snart framdukad. Ett leende och två ord: Godmorgon älskling ( jag älskar dig för den du är)
Trött och sur, nyss hemkommen från dagens jobb.
Ett leende och sex ord: Har du haft det bra älskling? ( det gör inget att du är sur det är alla ibland, även jag)
Glad och uppspelt och bara väntar på att få berätta.
Ett skratt och tre ord: Gud va kul! ( du är så söt när du skrattar)
Slår tån i bordet, gör ont som fan och jag svär, förbannade jävla bord!
En neutral min och fem ord: Sätt dig så får jag se ( min älskling har ont)
Dags att gå och lägga sig, är trött
Ett leende och inga ord: ( puss i nacken)

Kärlek för mig handlar om att älska mig med mina alla sidor goda som dåliga.
Kärlek är också det som inte sägs som bara händer, en lätt beröring, ett leende, ett skratt.

Kärlek till mig ger mig lust att göra någonting tillbaka hela tiden.
Kärlek är också sex och det första som dör med känslorna.
Att känna att vi hör ihop kan inte betala mina trista räkningar men få mig att orka förtjäna pengarna till dom.

Väder kan vara kärlek för mig speciellt snö åh.. jag älskar snö.
Mina känslor brister i att kunna ta emot kärlek, jag är rädd för att den ska gå förlorad som så många gånger förr.
Varför kunna älska mig?
Jag är för stark för mitt eget bästa.
Det finns inget jag gråter så mycket över som kärlek som inte är besvarad. Det river sönder hela mig och jag blir apatisk.
Jag ledsnar på den kärlek jag får, är det för att den inte är rätt eller för att jag bara söker spänningen i att bli kär?

Jag är en elak människa när jag tänker så men kan inte se det på annat sätt, inte just nu.
Kommer jag att vara ensam hela livet som är kvar?
Kommer någon att gifta sig med mig?

Hur gör jag för att kunna ta emot och känna själv? Huvudet bara snurrar av frågor.
Är jag  ett sexobjekt?
Ja jag har fin kropp, är det bara den du ser?
Det här är en ny känsla jag aldrig förut känt faktiskt, att inte kunna känna och jag lovar att när det går över om det nu gör det så ska jag skriva ner hur jag tog mig ur det.

När jag tänker på kärlek så är det första jag tänker på den sugande känlsan i magen som med ord skulle sägas wow!

Måste man älska mina barn för att kunna älska mig? Hoppas jag verkligen inte.
Men respektera och tycka att det är coolt med barn, ja det måste man.

Titta det gick ju att skriva om.