Vem är jag?
Jag kanske har skrivit något liknande förr men då blir det här en ny tappning på ämnet.
Vem är jag?
Enkelt sett skulle man kunna skriva en arbetande tonårsmamma för att inte säga curlingmamma som vill reda sig själv oavsett.
Men vem är jag egentligen?
Ja en musikälskande, djurälskande och pengaälskande 40 åring då.
Detta kan stämma in på halva befolkningen så detta är inte jag utan vi 40 åringar.
Vem i hela friden är jag?
..........
Jag har mist kontrollen helt och kan inte säga vem jag är.
Jag känner inte igen mig själv och idag har jag fått det" up my face" som man säger.
Att prata med någon som inte känner mig och inte kunna förklara vem man är känns hysteriskt tokigt och fel.
Men det jag har lärt mig om mig själv idag är att jag inte kan skilja min personlighet som yrkeskvinna, mamma och bara jag.
Ja men det är väl bra att man är sig själv hela tiden.
Är det det?
Vore det inte mer naturligt att kunna klä på sig en roll för varje tillfälle?
Jag själv har aldrig sett det på det här sättet, men att jag har svårt att finna ett liv att själv vara nöjd med råder det inga tvivel om.
Fick en fråga idag. Vad vill du göra?
Tystnad....... lång tystnad.... inget.
Jag har inget jag vill göra och inga mål jag vill uppnå, fan va hemskt när jag tänker på det.
Jag ångar på i 270 km/tim och stannar aldrig upp och tänker.
Idag gjorde jag det, tänkte..
Inget kom ändå fram men att det finns ett megaproblem att lösa det vet jag idag.
Jag måste släppa greppet om det mesta och bara vara.
Jag måste måste måste!
I morgon ska jag göra det jag aldrig trodde jag skulle göra, jag ska sjukskriva mig ännu en vecka.
Dels för att handen inte är oki men också för att nu är måttet rågat.
Maria måste skaffa sig ett liv och det inte för barnens skull utan för min egen.
Naken och utlämnad.. tar du emot mig när jag faller?
Vem är jag?
Enkelt sett skulle man kunna skriva en arbetande tonårsmamma för att inte säga curlingmamma som vill reda sig själv oavsett.
Men vem är jag egentligen?
Ja en musikälskande, djurälskande och pengaälskande 40 åring då.
Detta kan stämma in på halva befolkningen så detta är inte jag utan vi 40 åringar.
Vem i hela friden är jag?
..........
Jag har mist kontrollen helt och kan inte säga vem jag är.
Jag känner inte igen mig själv och idag har jag fått det" up my face" som man säger.
Att prata med någon som inte känner mig och inte kunna förklara vem man är känns hysteriskt tokigt och fel.
Men det jag har lärt mig om mig själv idag är att jag inte kan skilja min personlighet som yrkeskvinna, mamma och bara jag.
Ja men det är väl bra att man är sig själv hela tiden.
Är det det?
Vore det inte mer naturligt att kunna klä på sig en roll för varje tillfälle?
Jag själv har aldrig sett det på det här sättet, men att jag har svårt att finna ett liv att själv vara nöjd med råder det inga tvivel om.
Fick en fråga idag. Vad vill du göra?
Tystnad....... lång tystnad.... inget.
Jag har inget jag vill göra och inga mål jag vill uppnå, fan va hemskt när jag tänker på det.
Jag ångar på i 270 km/tim och stannar aldrig upp och tänker.
Idag gjorde jag det, tänkte..
Inget kom ändå fram men att det finns ett megaproblem att lösa det vet jag idag.
Jag måste släppa greppet om det mesta och bara vara.
Jag måste måste måste!
I morgon ska jag göra det jag aldrig trodde jag skulle göra, jag ska sjukskriva mig ännu en vecka.
Dels för att handen inte är oki men också för att nu är måttet rågat.
Maria måste skaffa sig ett liv och det inte för barnens skull utan för min egen.
Naken och utlämnad.. tar du emot mig när jag faller?