Det är drygt ett år sen vänskapen tog slut. Det var en tung tid med massa missförstånd, prestige och oförlåtliga svek. Jag var naiv och blåögd och trodde att vänskap byggdes på ömsesidig respekt och att problem pratar man ut om och löser. Jag har nu lärt mig att dom som säger att jag är den bästa vännen kanske inte alls tycker så. Av motgångar blir man starkare...nja....kanske visare eller mer återhållsam. Jag har fortfarande nära vänner. Detta uppbrott ägde rum drygt en månad innan jag fyllde 50. Den där vännen var en av dom som skulle hjälpa mig med min största fest. Nu vill jag att du ska veta en sak om du läser detta. Det gick bättre på festen än du kan ana. Du fick inte vara med. Det var över 30 pers där som gjorde kvällen till en minnesvärd stund för mig. Jag är inte ensam. Dom vänner jag har nu är på riktigt. Inte någon fejkad egocentrisk person som alltid skulle vara rummets medelpunkt och bestämma hur allt skulle gå till. Jag anade att det som sades inte var på riktigt. Tycker synd om dom som blir drabbade nästa gång. Men det blir inte jag.