NAMN - ÅLDER - BOR


Här kan du skriva lite om dig själv och om din blogg...

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Pellentesque quam mauris, suscipit at mollis vel, auctor a felis. Maecenas faucibus ipsum varius elit lacinia ut vulputate arcu aliquet. Etiam vitae sem erat. Pellentesque luctus malesuada nisl, a pretium dolor iaculis sed.



Tonåringar  |   Kommentarer (0)
Datum: 2011-08-12  |  Tid: 21:47:01

Ungdomsskrämmorna i Malmö

Läste nyss i Aftonbladet om ungdomsskrämmor.
Malmö stad har satt upp en pryl på olika skolgårdar samt gårdar till förskolor för att skrämma iväg ungdomar.
Saken avger ett höfrekvent ljud som enbart kan höras av dom som har mycket god hörsel det vill säga dom under 25 år. Ljudet ska sen göra att ungdomarna inte vill vara kvar och göra bus på dessa ställen utan flyr därifrån.
Det råder delade meningar om dessa prylar. Vissa anser det vara ungdomsdiskriminering och andra tycker det är en bra sak.
Jag vill inte gå så långt så jag tycker det är diskriminering utan jämställer detta med ett inbrottslarm.
Men är det ingen som uppfattat att dagens ungdomar har sämre hörsel än många gamlingar?
Dom går med sina I-pods och telefoner i örnen jämt så inte kommer dom höra detta ljud och snart kommer även dessa saker att förstöras av ungdomar som känner sig diskriminerade.
Lär dom lite hyfs istället, skapa ställen där dom kan hålla till och var fler vuxna på stan.
Skulle mina ungdomar hänga på stan så skulle jag med hänga där, ungdomar är dessutom det roligaste som finns att umgås med så vari ligger problemet?

Tonåringar  |   Kommentarer (0)
Datum: 2011-02-18  |  Tid: 08:26:33

Upprörda känslor

Jag blev upprörd efter programmet Svensk Maffia igår. Förbannad helt enkelt skulle man kunna säga.
En pappa som varit här sen slutet av 80-talet. Blir ensamstående för mamman lämnat både man och barn. Då ställer jag mig frågan varför?
Vad får en mamma att lämna sina barn?
En pojke som växer upp i en förort, troligen i saknaden av en mamma.
Pappan som inte riktigt klarar av att ha regler och annat.
Sonen söker sig till kompisar för att få bekräftelse, hitta någon som ser han.
Något är fel när sonen helt plötsligt tappar respekten för sin pappa. Vad har hänt?
Sen i det nya gänget så är det klart att polarna påverkar killen till att inte ha kontakt med pappan med orden att " han, pappan bryr sig ju inte och är inte värd respekt" vilket sonen köper.
Men vad får en ung kille att sluta fundera över varför han inte ska vara med sin pappa?
Vad har han gjort som förälder för att totalt tappa respekten, kärleken och tilliten?
Jag tror inte att en ungdom som har föräldrar som är närvarande och som visar respekt själva och framförallt hjälper barnet att komma in i samhället riskerar att tappa sina barn till dessa gäng, inte så lätt iaf.
Jag vill så klart inte lägga hela skulden på pappan i detta fall men ett helt program går och ingen gång får man reda på hur pappan varit, vad som hänt utan allt fokuseras på gänget.
Vad är det som gör att sonen har så mycket ilska inbyggt , så mycket ilska att man måste misshandla oskyldiga?
Räddningen kommer i fängelse troligen.
Ibland kan det vara den optimala lösningen just då.
När sonen varit på rättegång såg man klart att han inte bryr sig alls om sin pappa, varför?
Många frågor fick jag under programmets gång men också står jag för att lägga en stor del av ansvaret på pappan även om han försökt, på egen hand bör väl tilläggas.
Varför inte ta hjälp av proffs?
Detta gäng som det nu handlade om måste tas om hand och de unga killarna måste fångas in och hjälpas innan det går åt helvete för långt.
Någon gång har dessa ilskna individer varot små barn med drömmar och förutsättningar.
Dom har varit söta bebisar helt beroende av sina föräldrar.
Nu är dom ligister, beroende av sina föräldrar ändå.

Tonåringar  |   Kommentarer (2)
Datum: 2010-11-02  |  Tid: 19:43:41

Problemet är löst

Vi brukar ha middagsdiskussioner i vår familj. Det kan handla om allt möjligt men det viktiga är att alla får komma till tals med sina synpunkter och åsikter.
Idag handlade det om ungdomsbrottsligheten i samhället och vad man kan göra åt det.
Jag som vuxen kan ju alltid komma med statistiskt bevisade teorier men idag var det tre tonåringar som kom på lite fyndiga lösningar faktiskt.
Så här blev det:
  • ADHD utredning - Inte bara frivilligt utan vid misstanke och föräldrar ska inte kunna tacka nej.
  • Ungdomsgårdar - Skall finnas i problem områden!
  • Faddrar - Vuxna människor som tidigare har varit illa ute men som lyckats ta sig ur det och som nu vill agera faddrar för ungdomar på glid.
  • Aktivitetsstöd - till familjer som inte har råd med fritidsaktiviteter till sina barn som hockey, ridning eller vad det nu kan vara. Då ska man kunna ansöka om bidrag till det.
  • Föräldraledighet - Minst en dag / månad betalt för att föräldrar ska gå ut på stan och se vad sina ungdomar gör.
  • Uppfostringsanstalter - där man kan få lära sig hur man ska uppföra sig och hur man kan få respekt utan våld.
  • Allmän värnplikt - man får göra värnplikt utefter kapacitet och där lära sig hur man själv fungerar.
  • Stödfamiljer/vuxna - så att det finns fler vuxna som kan stödja ungdomarna och barnen på tidigt stadium och inte bara när det gått åt skogen.
  • Hårdare straff - med skolgång och diciplin.
  • Urinprov - skall kunnas tas i skolan på alla och inte bara vid misstanke.
  • Helgskola - om man halkat efter eller behöver ha en vuxen att prata med under lugnare former.

 

Dessa punkter togs fram av tre killar i tonåren!

Tonåringar  |   Kommentarer (3)
Datum: 2010-10-26  |  Tid: 11:29:15

Förhållanden med redan gjorda barn

Ett hett ämne kan tyckas och det kom upp till ytan idag i mitt redan grötiga huvud.
Att ha ett förhållande med någon som man inte har gemensamma barn med.
Jag har den erfarenheten inte bara nu och utan även sen förr och tänkte delge mina funderingar kring det och även åsikter från den andra sidan.
Jag har ju nu inlett ett förhållande där det finns barn, ungdomar, vuxna barn redan.
MINA barn ska bli någon annans ansvar också och det är inte alltid så lätt.
Barn bär ju på ryggsäckar dom med även om dom är mindre än våra vuxna ryggisar så kan dom vara väl så tunga.
Min erfarenhet säger mig att det är bådas ansvar att se till att det fungerar. Bådas ansvar helt enkelt men hur gör man då på bästa sätt?
Det finns ingen helhetslösning på det utan det måste få bli individ baserat men det första som slår mig är att som vuxen är det viktigt att man pratar med varandra och berättar hur barnen har haft det förr, vilka erfarenheter dom har av liknande situationer och hur man som förälder kan anta att barnen resonerar.
Sen är det väldigt viktigt att barnen får vara delaktiga i det som händer. Att man berättar vad som händer, vad man själv känner och att man är tydlig för barnen att dom säger till om något inte känns bra likaväl att man tar sig tid att lyssna på det dom har att säga om den nya partnern.
Jag har gjort tydligt för barnen att dom SKA ställa frågor till partnern om allt oavsett.
Hur ska dom annars få veta?
Det jag vill veta om min nya partner kan ju skilja sig väldeliga från vad barnen vill veta.
Ge både barnen och den nya partnern tid tillsammans utan föräldern. Dels för att dom ska få lära känna varandra men också för att då kan frågorna komma naturligt. När föräldern är med så blir det lätt fokus på förhållandet och kärleken och barnen vill ju inte vara "störande" eller ställa pinsamma frågor.
När man gör på det viset så får också den nya partnern möjlighet att ta sitt eget ansvar och växa med ansvaret. Visa för sig själv att detta klarar jag och detta är jag beredd på.
Ingen partner vill bli lämnad utanför.
Blir man lämnad utanför kommer genast frågan? Varför vill inte hon/han släppa in mig i sitt liv, i sitt närmaste liv?
När man inleder ett förhållande där det redan finns barn måste man acceptera att det finns ett X som är delaktig oavsett vad man tycker om den personen. Man behöver inte iklä sig rollen som förälder utan det räcker att vara en bra kvinnlig/manlig förebild.
Å det behöver barn!
Det kan aldrig bli för många vuxna kring barn.
Som förälder måste man släppa lite på greppet och ge den nya partnern möjligheterna att få lära känna barnen, få möjligheten att ta sitt ansvar och ge möjligheten till barnen att få lära känna den nya som kommer att finnas med i deras liv.
Det är nog så svårt då man är van att klara allt själv som singelförälder men det är ett måste.
Barn går inte sönder av att lära känna nya människor, dom går sönder över att inte få vara delaktiga.
Den nya partnern måste förstå att man inte kan få 100% av sin nya kärlek utan kanske bara 20 % beroende på hur många barn man har. Dela 100% på antal barn och se vad som blir över det är det den nya partnern kommer att få.
Gilla läget eller gå inte in i ett förhållande med barn.
Jag har själv erfarenhet av båda sidor och jag vet hur svårt det kan vara men jag vet också hur jävla underbart det är när det fungerar.
Berätta vad som händer kring barnen, skolan, utvecklingssamtal, fritidsaktiviteter, första mensen ja allt som händer så känner sig den nya partnern delaktig och barnen känner förtroende för den personen.
För det är ju så här:
Det du som förälder berättar för din partner, vad gäller barnen, tyder på att du har förtroende och litar på din nya livskamrat och det gör att barnen med litar på den personen.
Vill du ha min kärlek, mitt sex och allt annat så MÅSTE du acceptera mina barn!
Du som partner kommer ALDRIG att vara barnvakt åt mina barn, du kommer att vara hemma med barnen bara.
När barnen lyckas så är det inte min förtjänst som förälder utan det är VÅR förtjänst som vuxna.
Jag älskar dig, mina barn tycker bra om dig... LÅT OSS LEVA LIVET!

Tonåringar  |   Kommentarer (0)
Datum: 2009-11-20  |  Tid: 22:04:59

Lyckan inpå mig

Jag tittar på mina ungdomar hemma och känner att fan vilken stolt mamma jag kan vara!
Dom är så fina och dom är mina bästa vänner även om ja som sagt dom är ungdomar men inte länge till.
Det ska bli så kul att följa dom resten av livet och se hur dom danas till vuxna människor med allt vad det innebär.
Jag tänker på alla dom som inte kan få barn av olika anledningar och när jag tänker så är jag oerhört stolt.

Jag kommer att hjälpa, kämpa och göra allt som står i min makt för att dom ska få ett så bra liv som möjligt i den mån jag klarar av det.
Det är så läckert att gå på stan med dessa snyggingar och bara tänka:
Dom är mina!
Jag har dom runt mig alltid och det gör mig ingenting.
Jag ser fram emot att få klä upp mig om dom ska gifta sig
Jag ser fram emot att dom får barn

Varför skriver jag då detta just nu?
Jo det beror på att idag hade vi familjeråd och då sa dom att:
DEN ENDA VI BEHÖVER MAMMA ÄR DU!

Jag har ju lyckan så nära man kan få den!

Love you my kids!

Tonåringar  |   Kommentarer (1)
Datum: 2009-08-19  |  Tid: 16:30:07

Gårdagen var igår

Jag orkade inte skriva så mycket igår då det blev en lång dag så jag ska sammanfatta gårdagen här istället och den följs av lite av idag.
Igår var det då dags för mellersta sonen Pontus att börja i gymnasiet. Han var hiskeligt nervös men hoppfull och väldigt glad över att få börja en ny skola.
Han åkte med mig in till Uppsala och där mötte ett par av hans gamla vänner upp och så blev jag överflödig.


Detta är den nya skolan, jättefin och med gamla anor sen 1200-talet. Dag hammarskjöld har gått där bland annat. Inte mindre än tre nobelpristagare har varit elever på skolan och kanske har det nu börjat en till, vem vet?

Till saken denna dag hör att jag helt glömde min plånbok hemma och jag skulle ju köpa cigaretter bland annat så där blev jag sittande över tre timmar utan cigg och utan kaffe. Huvudvärken gjorde sig bryskt påmind kan jag säga men jag har en räddande ängel som kom till undsättning vid kl ett på dagen. 

Så här ser man ut utan varken koffein eller nikotin..

4 cigg senare och en kopp kaffe kom då Pontus ut från skolan och var om än ännu gladare än när han gick in.
Ja att som tonårsgrabb hamna i en klass med enbart 4 killar och resten tjejer måste anses som himmelriket och ja.. han har efter några timmar spanat in klassens lilla sockerbit. That´s my boy!

Efter upprop och allt som tillhör tog vi bilen ut på landet till den räddande ängeln. Ja han bor där. Där fick vi avnjuta en underbar pastasallad och trevligt sällskap. Vädret var uselt men vad gjorde det när husvärmen var go.

Jag och Pontus började röra på oss vid halv åtta på kvällen för då skulle jag visa hur han skall gå till bussen från skolan. Vi körde runt i Uppsala som turister och det var inte så svårt att hitta som han trott.
På vägen hem åkte vi förbi där jag är kattvakt och utfodrade kissarna för att sen komma hem strax efter nio.
Trötta och glada..

Tonåringar  |   Kommentarer (0)
Datum: 2009-04-22  |  Tid: 20:50:05

Min 17 åring gör revolt!

Ja eller vad det nu kan vara. Han har bestämt dig för att sluta skolan. Efter många och långa diskussioner vet jag inte vad jag ska göra längre. Han har kompisar men det är skolan han inte orkar med och inte är intresserad av.
Jag frågar flera gånger vad han tänkt göra istället och jag får inga klara svar utan bara någon suck eller så säger han att - Jag bryr mig inte.
Detta är inte lätt. Jag har försökt allt men han verkar ha bestämt sig. Han skiter i att gå till skolan och jag har förklarat att han måste ju dit om inte annat för att säga till läraren att han vill sluta.
Vad finns det för alternativ? Jobb? ja och vem vill anställa någon som hoppat av skolan?
Jag kanske gör något fel men samtidigt tycker jag att hur mycket ska man dalta med en kille på 17?? Vad jag än säger så får man en axelryckning till svar.
Jag diskuterade att gå till psykolog idag men han säger att han komer att vägra att prata. Han vill inte prata med någon jävla snobb som han uttrycker det.
Jag kan ju knappast tvinga honom.
Det känns som att det räcker med att ha 32 personer på jobbet som har problem att dessutom behöva tampas med problem hemma också gör det inte lättare.

Jag har ingen lösning men det kanske 17- åringen har.

Tonåringar  |   Kommentarer (0)
Datum: 2009-02-10  |  Tid: 12:24:43

Varför utsätter man sig för detta?

Satt redan igår och kollade lite bloggar. Hamnade av en slump på en blogg som är skriven av en mor till en flicka som valde att ta sitt liv. Jag startade att läsa från början och har nu läst hela bloggen. Tårarna rinner samtidigt som jag förundras hur mycket sorg en människa kan utstå och ändå klara av det. Jag är osäker på om jag skulle klara det.
Jag har genom den bloggen fått en ny syn på min tillvaro. Tacksamhet är bara förnamnet för att jag inte behövt utstå något så hemskt.
Varför utsatte jag mig då för denna tragiska historia? Jag tror att varje människa kan behöva läsa eller höra om saker som tillhör livet så att åtminstone jag lär mig att värdesätta det som är viktigt. Vi äger inte våra barn vi har dom till låns och det gäller att utbyttja tiden maximalt.
Det är viktigt att läsa om sådant som gör människan sårbar och inte bara gnälla över saker som jag idag anser triviala.

Jag vill tacka skribenten på denna blogg för att ha gett mig en ny syn på tillvaron.

Idag när mina tonåringar kommer hem och säger : - Hej mamma! kommer det att betyda mer för mig än det gjort på länge.



Nalla


Tonåringar  |   Kommentarer (0)
Datum: 2009-01-08  |  Tid: 22:40:29

Gymnasieval för andra gången

Så var det dags igen då. Gymnasieval för grabb nummer två. Jag kommer att bli en hejare på detta känner jag.
Denna gång är det en blivande Polis som ska ha hjälp att välja linje, skola, busstider och allt annat som kan vara nödvändigt.
Fast jag ska inte gnälla för jag tycker det är kul när ungdomar har mål med sina liv, till skillnad från undertecknad som inte alls visste vad jag ville bli när jag var 15.
Denna gång föll valet på samhällsvetenskaplig linje med inriktning på säkerhet och socialt arbete och skolan kan bli Norrtälje men det är inte riktigt klart ännu.

Har även hunnit med att städa lite idag men hur jobbigt är det inte när man inte kan böja sig framåt utan att det känns som en hästspark i huvudet? Rakryggad städning är ju inte det lättaste man kan företa sig men det gick det med.

Roligare än så här hade inte jag idag...

Nalla


Tonåringar  |   Kommentarer (0)
Datum: 2008-12-27  |  Tid: 22:59:45

Mogen vid 15 ?

Frågan är är man mogen vid 15? Vem avgör det? Jag som vuxen / förälder eller den som är 15?
Jag har full förståelse för att vid 15 års ålder vill man vara vuxen. Kunna sköta sig själv, ta egna beslut, tjäna egna pengar och leva ett litet vuxenliv. Men när man sen visar med handlingar att mognadsnivån inte överstiger soffbordshöjd och språkbruket är taget ur en bilderbok för tre åringar, det är då tvivlen växer hos oss vuxna.

Nyfikenheten på allt när man är tonåring är ofantlig och det är skoj för ju äldre man blir desto mer övertygad blir man att det inte finns mycket att vara nyfiken på utan snarare att man bara är villig att prova .

Det finns faror här i världen och dessa faror måste man konfrontera för att lära sig av. Så allt väl men när farorna blir så pass dumdristiga att konsekvenserna blir för stora för att klara av på egen hand det är då man undrar om nyfikenheten är så bra. Man kanske inte bör släppa hjärnan för att något ska bli skoj?

Nu säger nog vissa att : Vem har inte gjort dumma saker som ung? Ja absolut det har jag med men om man nu gör det, skiter i att lyssna, tittar snett på en som vuxen för att man är omtänksam och vill andras bästa och sätter sig emot så vad är det så som gör att vi vuxna ska reda upp allt skit? Vi är ju korkade och inget vet, vad får tonåringar att tro att vi då helt plötsligt är något att ha?

Fast hur illa det än kan låta så vet jag åtminstone att ägandeavtalet på mina tonåringar säkert kommer att förlängas med X antal år.

Ha en fin kväll

// Nalla