Tycker synd om mig själv
Tänkte jag skulle ta och göra något radikalt av mitt liv, ändra vissa saker och försöka gå i mål med sånt jag vill göra.
Kryptiskt?? ja lite kan man väl säga men det finns orsaker till det.
En sak jag måste ro i land är att ta hand om all frukt jag skördat. En äppelpaj, eller snarare två blev det idag men det återstår ännu massa kilon som jag måste göra något av. plommon har tillkommit och sen har jag dessutom massor av rabarber att fixa med. Jisses och jag som inte ens är bra på att vara huslig på det sättet.
Killarna har bytt sängar idag, den ena för att han vill ner närmare golvet och den andra som vill upp i takhöjd, japp nu är det fixat iaf.
Jag är på väg någonstans, dit bara jag vill
Jag går på vägen som leder dit jag vill
Snavar och trillar och går fel
Utan karta och utan kompass
Har inte ens rätt kläder på mig
Tvekar..
Rädslan och ångesten slåss tillsammans med viljan
Varför måste det vara så mycket hinder i vägen?
Hinner inte komma över det första när nästa hinder dyker upp.
Gråter, orkar inte men samtidigt vill jag
Ensam slåss jag med känslor att detta är den rätta vägen men jag ser inget mål.
Inte ännu...
Livet i mitt lilla nötskal.