Det går upp och ned hela tiden och däremellan kommer snor
Det började med strul med mobilen men å andra sidan sett så har man ju levt större delen utan.
Humör ner.
Sen torkade jag golvet och fixade lite.
Humör upp.
Sen rann snoret från näsan.
Humör ner.
Tittade lite på tv för att försöka ta det lugnt och det funkade ett tag.
Humör upp.
Nu börjar jag sakta förbereda mig mentalt för att gå tillbaka till jobbet nästa vecka.
Det kommer inte vara som det var när jag lämnade för semester.
Det fattas en person.
Jag kan inte hjälpa det tror jag men jag är fortfarande arg för det som hände.
Man ska inte på en arbetsplats behöva bli behandlad illa.
Men å andra sidan sett så kommer jag inte vara bättre när jag kommer tillbaka.
Hur får man en människa att inse att dennes handlande är under all värdighet?
Jag kan inte acceptera och vägrar faktiskt att göra det i det här fallet.
Jag åsidosätter mig själv för någon annans rätt.
Jag kämpar med näbbar och klor för att göra min röst hörd när jag vet att jag har rätt.
Jag är känd för att vara en känslo- människa på både gott och ont och i detta fall ont.
Jag skulle inte kunna se mig i spegeln på morgonen om jag inte fått säga mitt och visat mitt engagemang.
Sån är jag och sån säger andra att jag är.
En sak jag ofta får höra är att det är så bra att jag är rak. Säger vad jag tycker.
Får se hur många som nu tycker det är bra för nu laddar hon må jag säga.
Om man inte kan ta det jag har att säga så gör för f*n inte så jag blir arg heller!
Nu behöver jag kaffe..