Elaka Metern

Hon vaknade alldeles för tidigt i förhållande till när hon gick och lade sig.
Att vakna av att solen skiner på en underbart blå himmel borde göra henne glad och förväntansfull denna lördag.
Men något är inte som det ska.
Hon vaknade med lätta tårar som föll från hennes kind.
En konstig känsla började gro i hennes knappt medvetna huvud. Var det oro? eller var det bara trötthet efter ännu en tuff arbetsvecka?
Hon visste inte och ville heller inte ta reda på det i nu i denna stund.

Några timmar har gått sedan dess och huset doftar rent efter ett städpass.
Hon känner efter om känslan finns kvar.
Ja lite men inte som i morse.

Hon läser det som hennes vänner har skrivit och det är så passande. Det är ju så, hon har vänner, familj och egentligen allt man kan önska sig.
Till och med ett bra jobb som hon trivs med så varför gnager denna otäcka känsla hela tiden?
Det finns dom som bryr sig och vill hjälpa men hon är för osäker för att veta hur dom skulle kunna hjälpa och på vilket sätt.

Hon känner doften av kaffe, det är något som aldrig kommer att förändras den doften kommer hon alltid att älska oavsett hur allt annat går.