Elaka Metern

Jag tror inte på kärlek vid första ögonkastet, tills nu.

Jag trodde heller inte att jag skulle träffa Han med stort H.

Tänk så lite man vet om en del saker egentligen och det är väl det som är det häftiga med livet?

Att få känna sig ärligt älskad är få förunnat och det vet jag och jag, just lilla jag har fått den förmånen att få känna mig som en prinsessa i ett sagolandskap.

Någon som tänker på mig så gott som jämt, någon som är villig att göra allt mycket bättre än det är just nu.

Det är en förmån bättre än vilka rikskuponger i världen.

Just nu i denna del av livet känns det så rätt men samtidigt är det ju så klart inte helt problemfritt då alla pusselbitar ska passa ihop i detta livets pussel.

Men det är en skön känsla att vara uppskattad, vacker och få den uppmärksamhet varje kvinna vill ha.

Ett förhållande kräver uppoffringar från två håll och är inget en-mans race.

Det är att ge och få som gäller.

Hittills har jag haft svårt att orka med och härda ut men kan det ha varit för att det inte innerst inne kännts rätt?

Jag vet inte.. och jag bryr mig inte heller jag vill leva här och nu.

Med denna sköna känsla av tillhörighet, tvåsamhet men inte under samma tak för tillfället.

Jag vill leva med denna man som ser den person jag är bakom alla fasader och negativa sidor som finns.

Jag vill vara en prinsessa om än bara för en tid men den tiden är nu och det är nu jag lever!

Jag vill att detta ska vara för evigt men inte ens det kan jag ta för givet och det är ju det som gör allt så spännande.

Tack för att du finns och vill ha mig Jonas!